Jump to content
Search In
  • More options...
Find results that contain...
Find results in...

Welcome to Redly

Redly is a friendly online community for leftists and progressives.

Sign up now to share news and updates on your timeline, join and create groups, write a blog, find upcoming events, and meet new friends.

Don't be a lurker, registration is free and just takes a few seconds.

Sign Up
Sign in to follow this  

Det koloniala arvet har starkt påverkat samhällsutvecklingen i Mellanöstern

Simon

54 views

Tittar man på en världskarta så kan man se hur nationsgränserna i mellanöstern till stor del är raka och prydliga, de är inte alls lika oorganiserade eller ”naturliga” som till exempel nationsgränserna i Europa. Det kan därför se ut vid en första anblick att mellanöstern har klara uppdelningar och tydliga skiljelinjer mellan länder och populationer.

Det är sant att de flesta människor i mellanöstern är muslimer, men regionen har trots det en stark kulturell mångfald där även kristna och judar utgör betydande samhällen. Förutom de tre stora språken – arabiska, turkiska och persiska – så finns det flera andra människor med sina egna språk spridda runtom i regionen och över statsgränser. För att kunna förstå hur statsbildningarna i mellanöstern efter första världskriget kan karakteriseras som konstgjorda eller rent av artificiella så är det viktigt att man förstår vidden av de olika folkgrupper med varierande kulturell samhörighet och religionstillhörighet som finns representerade i och omkring mellanöstern. Ett bra exempel på detta är kurderna vars folkgrupp finns i ett område som tillhör fyra olika nationer: Turkiet, Syrien, Iran och Iraq. Ett annat exempel är fördelningen av sunni- och shiamuslimer som inte heller följer några fasta nationsgränser. Utifrån ett arabiskt perspektiv är det därför inte så svårt att förstå att man ser de olika folken i regionen som starkt skilda från varandra, framförallt i fråga om tro och sociala normer.

Världskartans tydliga och distinkta skiljelinjer avslöjar hur nationsgränserna i mellanöstern till stor del upprättades av de västerländska kolonialmakterna och hur de gjorde det utifrån sina egna politiska, militära och ekonomiska intressen. Nationsgränserna mellan Kuwait och Irak, Syrien och Irak, Libyen och Tunisien samt Egypten och Sudan är tydliga exempel på hur de forna kolonialmakterna har delat upp mellanöstern emellan sig. Det ser närmast ut som att de med hjälp av en linjal och penna har styckat upp regionen. Därmed är det inte heller svårt att förstå att de här nya statsbildningarna och nationsgränserna inte tog någon vidare hänsyn till den starka mångfald av folk med olika etniska, sociala och kulturella skillnader som finns i de berörda gränsområdena i regionen. Findlay menar att en av konsekvenserna av de västerländska imperialisternas statsbildningar och gränsdragningar är att de har splittrat tidigare folkslag och nationella grupperingar, såsom kurderna som nämndes ovan. Och detta samtidigt som kolonialmakterna skapade bestämda politiska områden som omfattar mycket heterogena populationer som saknar en känsla, eller rentav möjlighet, till samstämmighet mellan stat och den egna nationella identiteten.

Ett exempel på detta är Libanons nationsgränser som fastställdes av Frankrike efter första världskriget och innanför dess gränser fanns minst sex stora folkgrupper, varav den största var katolska maroniter, och flera andra mindre minoritetsgrupper av olika slag. Maktkamper mellan dessa olika grupper har varit grund till inbördeskrig och konflikter som består än idag.

De nya statsbildningarna, som alltså drogs av de forna kolonialmakterna för deras egen vinning och intresse, reflekterar därmed sällan några naturliga gränser. Statsbildningarna i mellanöstern kan således karakteriseras som ”artificiella” i den bemärkelsen att de uppkom på ett konstgjort sätt av en utländsk och främmande makt. Istället för att skapas på mer naturliga vägar så har nationsgränserna blivit påtvingade de olika befolkningsgrupperna. Som jag ska förklara härnäst så har detta resulterat i svåra konsekvenser för regionen som består än idag.

De europeiska kolonialmakternas intåg i mellanöstern skedde på olika sätt – och inte alltid med ren militärmakt. Ett sådant exempel är Egypten som hade slungats in i en djup ekonomisk kris efter att dess styrande försökt att modernisera landets ekonomi och infrastruktur. Egyptens konkurs till att de europeiska stormakterna kunde ingripa och påverka den egyptiska administrationen genom en fransk-brittisk skuldkommission och en efterföljande brittisk militär ockupation av landet redan i slutet av 1800-talet. De västerländska stormakterna kunde vara djupt involverad i regionens handel och politiska styrning utan att ens kontrollera territorium direkt. Under förevändningen att skydda de katolska maroniterna så landsteg Frankrike trupper i Beirut och tillsammans med Storbritannien tvingade de den dåvarande osmanska sultanen att etablera en provins i Libanon med en kristen guvernör som utsågs av de europeiska stormakterna.

I början av 1900-talet hade brittiska och franska kapitalister gjort stora investeringar i mellanöstern och man ägde allt från land till fabriker, infrastruktur och olika allmännyttiga tjänster. År 1914 hade Tyskland blivit beskyddare av det lilla som återstod av det ottomanska riket och man finansierade bland annat en järnväg mellan Istanbul och Bagdad för att utöka sitt inflytande i regionen. Under första världskriget fortsatte de europeiska stormakterna att dela upp mellanöstern emellan sig genom olika hemliga pakter och överenskommelser med allierade och stridande parter. Frankrike fick exempelvis Syrien som sitt mandat 1916 och Storbritannien tog samtidigt kontrollen över Irak och Palestina. De europeiska stormakterna menade att deras mandat var tillfälliga och enbart till för att gynna lokalinvånarna och förbereda dem för självstyre. Men i praktiken så gynnade mandaten enbart de koloniala stormakterna, och inte de nya undersåtarna i mellanöstern.

När väl de europeiska stormakterna hade tagit över kontrollen så genomfördes större omstruktureringar av regionens ekonomi och infrastruktur. Man konstruerade bland annat nya transportsystem och administrativa och ekonomiska centrum. Men dessa var belägna och konstruerade så att de bäst kunde underlätta den nya exportekonomin som kolonialmakterna byggde upp. I norra Tunisien så introducerade den franska kolonialmakten banker, västerländska skolor och andra större och viktiga samhällsinvesteringar. Kolonialmakten gynnade norra delen av Tunisien på ett systematiskt sätt medan den södra halvan av landet närmast ignorerades. Den här ojämna fördelningen gör sig påmind än idag då på grund av svårigheten att genomföra större omstruktureringar på grundläggande funktioner såsom stads- och transportstrukturer. Ett annat exempel är Frankrikes exploatering av Marockos stora fosfatfyndigheter där kolonialmakten fokuserade landets industri på att utvinna den här värdefulla naturresursen. Utvecklingen av andra viktiga industrier åsidosattes så till den grad att när Marocko fick sin självständighet så existerade ingen riktig basindustrin i landet. De långsiktiga konsekvenserna av kolonialmakternas ”moderniseringsprocess” där det etablerades en ekonomi som prioriterade kolonialmakten snarare än den inhemska befolkningen kan alltså inte underskattas och den fortsätter att negativt påverka samhällsutvecklingen i mellanöstern.

Gränsdragningarna som genomfördes av de europeiska stormakterna har resulterat i konflikter som idag fortsätter att ta en stor mängd resurser och uppmärksamhet från länderna i regionen – resurser som skulle kunna bidra till något mycket mer positivt såsom utveckling och välfärd av mellanösterns ekonomier. Det koloniala arvet i mellanöstern med ”artificiella” statsbildningar har alltså också resulterat i fortsatt politisk instabilitet i regionen och än pågående konflikter kring ojämnt fördelade naturresurser och strategiskt viktiga positioner runtom i mellanöstern.

---

Om du vill lära dig mer om det här så rekommenderar jag dig att kolla in dessa två böcker inom ämnet:

  • Findlay, A. M., The Arab World, (2002).
  • Schwedler, Jillian et al., Understanding the Contemporary Middle East, (2013).

0 Comments


Recommended Comments

There are no comments to display.

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
  • New Blog Entries

  • Blog Comments

    • Detta är sanslöst. Aftonbladet rapporterar nu att tv-profilen Filip Hammars vän fördes bort av polis under SD-ledarens tal i Almedalen ikväll. Det finns två alternativ: Den svenska polisen är feg och vågar inte ingripa mot nazister som buar och stör andras partiledartal. Den svenska polisen är brunskjortor som agerar SA-förband åt rasistiska Sverigedemokraterna. 🤔
    • Jag vill bara förtydliga och tillägga att alla dessa demokratiindex kan kopplas till demokratiska definitioner och de innehåller både ”tunna” och ”tjocka” aspekter av demokrati, såsom Freedom House som är ”tunn” då de mäter fria val men också ”tjock” då de även granskar politiska friheter och civila rättigheter i sina analyser. Men det är också här som vi kan se kritiken som finns mot dessa demokratiindex, att de antingen inte har tillräckligt många kriterier för demokrati eller att de ”överbelastar” begreppet demokrati med en mängd andra olika attribut och definitioner. De här andra egenskaperna kan mycket väl kopplas till olika populära uppfattningar om demokrati, men de är egentligen enbart aspekter av exempelvis social rättvisa, politisk och ekonomisk liberalism, och de borde i själva verket inte förväxlas med demokrati i den politiska processen. En grunddefinition av demokrati är att regeringen hålls ansvarig inför sina medborgare i fria och öppna val. Liberalism handlar däremot om att minimera regeringens eller statens inblandning i människors liv, och detta oavsett i vilken utsträckning som regeringen står ansvarig inför sina medborgare. Rättsstaten och dess oberoende, yttrandefrihet, fri rörlighet och föreningsfrihet, med mera är förutsättningar för demokrati och de har sitt ursprung inom den klassiska liberala traditionen. Men det innebär inte att regeringar eller stater som begränsar landets marknadsekonomi eller folks personliga friheter gör dessa länder mindre demokratiska. Dessa rättigheter och attribut är kanske inte direkt kopplade till demokrati, men de är oftast en förutsättning för en fungerande demokrati. Idag är grundläggande mänskliga rättigheter, skydd och rättigheter för minoriteter, och medborgerliga- fri och rättigheter en viktig och naturlig del i alla moderna definitioner av demokrati, och de är idag en grundbult i liberala demokratier. Det finns faktiskt en liknande debatt inom den mänskliga rättighetsidén, om negativa och positiva rättigheter, och vilka av dessa som bör ses som ”riktiga mänskliga rättigheter” – är det bara den äldre generationen och minimalistiska definitionen av rättigheter som bör gälla, eller är de nyare generationerna av mänskliga rättigheter lika viktiga? Och precis som mänskliga rättigheter så står även demokratin inför en värld som utvecklas och förändras i snabb fart. Nya problem som idag är globala i sin karaktär uppstår hela tiden. Den demokratiska definitionen kan inte stå still utan måste också följa med i utvecklingen. De grundläggande definitionerna kommer att vara kvar medan våra moderna värderingar kommer att fortsätta att utveckla och förnya vår föreställning av demokratin.
    • Whoa! Thanks for remind us this. It is chronologically arranged on how to deal with the things in our life. First thing first, we must all have to breathe, take a fresh air outside to clear our mind and be at peace. Next is to relax, relax our body, mind, and even our soul and let all things stress us be removed from us then lastly, go back to work to achieve those things we are aiming for. Then the cycle repeats. Once we get tired from working, learn to stop for a while, take a deep breathe and relax then work again. 
    • I've already watched all the anime that you had mention and all of them are really great. I have also read the manga of one piece, attack on titan and many others and I can't wait for the next chapter update. I would like to recommend you to watch classroom of the elite, boku no hero academia, one punch man and kingdom. These anime are really great to watched because of the story and their own perpective animations.
    • Hi! You all love watching long time anime series. I commend you all for being such a loyal fan to those animes. But as for me, one long time anime series that I am somehow know is Detective Conan but unfortunately out of those 800+ (if I'm not mistaken) episodes of it, I was only to able to watch til' 300+ episodes, not even a half way. Anyway, for short series, I am very much willing to share with you guys that I enjoy watching special A anime. This school inspired anime which focuses on the stories of 7 skilled, smart, and talented students who are cream of the top of their school. The story goes on how these students spent their high school life full of adventure and fun. 
×

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue. We use cookies and other tracking technologies to improve your browsing experience on our site, show personalized content, analyze site traffic, and understand where our audience is coming from. To find out more, please read our Privacy Policy. By choosing I Accept, you consent to our use of cookies and other tracking technologies.